ABC-stad, Arbete, Bostad och Centrum, ett begrepp inom stadsplaneringen med vilket menades att folk ska kunna bo, arbeta och ha tillgång till viktiga sociala och kulturella inrättningar inom korta avstånd.
Konceptet med ABC-stad fick stort genomslag under bostadsbyggandet och stadsbyggnadsplaneringen i Sverige på 1950-talet. Man ansåg städernas centrala delar vara omoderna, trånga och mindre funktionella. Med ABC-stad ville man bygga en ny typ av stad, denna med utgångspunkt i den lilla, intima staden i kombination med de nya funktionalistiska byggnadsidealen. Man lät köpa obebyggd mark utanför stadskärnorna, bebyggde dessa efter sträng planering som anpassades efter det planerade antalet invånare och som slutligen försågs med en kollektivtrafiklinje in till den centrala staden. Utomlands används begreppet satellitstad för denna typ av bebyggelseform.
De mest kända ABC-städerna är Vällingby och Farsta, väster respektive söder om Stockholm, och som båda trafikeras av tunnelbanans gröna linje. Dessa kan sägas vara de största ABC-städerna, men kan inte sägas vara de enda - i ABC-planerande ingick att ha en hierarki av olika förorter, med en central, stor regional förort, med en skala av mindre dimensionerade förorter runtomkrig. Detta kan man se i exempelvis Årsta i Stockholm, som har ett stort centrum (om än inte regionalt), med en omgivning av mindre förorter, såsom exempelvis Valla.
Konceptet för ABC-staden levde i mångt och mycket kvar under byggandet av miljonprogrammet, även om det senare under sin uppbyggnad 1964-75 aldrig blev lika väl mottaget av befolkning och media som ABC-städerna blev på sin tid.
Under begreppet blandstad har detta åter uppmärksammats. Ett exempel på en "blandstad" är Norra Älvstranden i Göteborg, där områderna Eriksberg, Västra Sannegårdshamnen, Lindholmen m. fl. är en del i det experimentet.
