| Brittiskt pund Pound sterling |
|
|---|---|
| Land: | Storbritannien |
| Delas i: | 100 pence |
| ISO 4217-kod: | GBP |
| Förkortning: | £ |
 |
|
Brittiskt pund (£ - Pound sterling) är den valuta som används i Storbritannien. Valutakoden är GBP. 1 pound = 100 pence förkortat p (singularform: penny).
Namnet kommer från att ett pund ursprungligen motsvarade ett viktpund i sterlingsilver. Detta silver delades i 250 lika delar varav tio gick till myntmakaren. Resten delades upp i 240 pence. Som en följd av detta förekommer även pound sterling som beteckning på valutan.
Pundtecknet (£) kommer ursprungligen från latinet (libra) och används ofta för att beteckna valutan. I engelska skrivs symbolen i regel direkt före talet, till exempel ”£20”, men i andra språk förekommer även den omvända formen: ”20 £”.
Innehåll |
Valutan ges ut av Bank of England (BOE) som grundades 1694, ombildades 1946 och 1997 och har huvudkontoret City of London distriktet i London.
Det brittiska pundet är den fjärde mest handlade valutan i världen idag, efter USA-dollar, euro och japanska yen.
Det brittiska pundet är officiell valuta i Storbritannien, i Kronbesittningar och i Brittiska besittningar och protektorat. I dessa områden har sju kommersiella banker och lokala regeringar rätt att ge ut sedlar utöver Bank of England.
I nedanstående tabell visas vilka banker och myndigheter som har tillåtelse att trycka brittiska pund-sedlar, sorterat efter område:
 |
= sedlar utgivna av lokal regering |
 |
= sedlar utgivna av en centralbank |
 |
= sedlar utgivna av en affärsbank |
Lokala sedlar såsom de skotska och nordirländska accepteras inte alltid av engelska och utländska affärsinrättningar och växlingskontor.
Innan decimalreformen 1971 delades ett pund i tjugo shilling, som i sin tur delades i tolv pence, vilket gav totalt 240 pence på ett pund. Shilling förkortades s, men inte från initialbokstaven utan från latinets solidus. Pennyn förkortades då d från latinets denarius (solidus och denarius var romerska mynt). En blandning av shilling och pence, som till exempel ”två skilling och sex pence”, skrevs ”2/6” eller ”2s 6d”. Fem shilling skrevs ”5s” eller ”5/-”. Vid tiden för reformen var penny den minsta myntenheten men ännu mindre hade funnits tidigare, som till exempel halfpenny (0.5d), farthing (0.25d) och quarter farthing (0.0625d).
Vid införandet av den nya indelningen behöll pundet sitt dåvarande värde men delades i 100 pence istället för 240. Varje ny penny blev därför värd 2,4 gamla pence. De första åren efter reformen kallade de också allmänt för ”new penny” och alla mynt bar inskriptionen ”NEW PENCE” fram till 1982. De gamla en- och tvåshillingmynten hade samma värde som fem respektive tio nya pence, och fortsatte att vara giltiga till början av 1990-talet. Även det gamla sexpencemyntet, värt 2,5 nya pence, var kvar till 1980.
 |
Valutor i EU-länder | |
| Belgien, Cypern, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike: Euro
Bulgarien: Lev | Danmark: Krone | Estland: Kroon | Lettland: Lats | Litauen: Litas | Polen: Złoty Rumänien: Leu | Slovakien: Krona | Storbritannien: Pund | Sverige: Krona | Tjeckien: Koruna | Ungern: Forint |
||