Ekaätten var en svensk stormansätt, som var mycket betydande under medeltidens två sista århundraden. Ekaätten är ett sentida namn givet efter släktens mest kända sätesgård: det uppländska godset Eka. Gården låg i Lillkyrka socken nära Enköping.
De mest bekanta av ättens medlemmar var Trotte Pedersson (Eka) och hans sonson Greger Magnusson (Eka). Trotte var konung Magnus Erikssons hövitsman på Varbergs fästning. Han stupade troligen vid slaget på Gataskogen 1365. Greger var hövitsman för den svenska flottan i slaget i Öresund 1427. Han blev tillfångatagen av lybeckarna och fick stanna kvar i fångenskap flera år.
Som släktens stamfar räknas Trotte Peterssons far Peter. Ekaätten antas på grund av likheter i namnskick och vapenbild ha gemensam härstamning med Hindsekindsätten, en småländsk lågfrälsesläkt i Värnamotrakten.
Andra medlemmar är riksråden Karl Magnusson (Eka) och Trotte Karlsson (Eka), fader och son (Trotte stupade i slaget vid Brunkeberg 1471), Trottes bror, riksrådet Magnus Karlsson (Eka), vilken tillhörde Sturepartiet, och dennes dotter Cecilia Månsdotter (Eka), som genom sitt gifte med Erik Johansson (Vasa) blev moder till konung Gustav Vasa.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).