.jpg)
Getost är ost med getmjölk som huvudingrediens. Getosten smakar på ett karakteristiskt sätt på grund av att den innehåller kaprylsyra (efter det latinska ordet Capra, det vill säga get). Kaprylsyra är en fettsyra som för övrigt främjar utvecklingen av de goda tarmbakterierna och säljs även som en hälsokostprodukt. Många som är laktosintoleranta brukar oftast tåla getost och fårost.
Det finns flera typer av getost, men i Sverige är vanligast med fransk och norsk getost.
Fransk getost, chèvre, är en vitmögelost, oftast i form av en smal cylinder. Färgen är ljus och konsistensen något krämig. Chèvre är franska och betyder just get. Det är alltså en allmän benämning på getost, inte ett varumärke. Används både som den är och i matlagning. Då den värms upp blir den annars ganska skarpa getsmaken mildare. Dock är inte alla franska fårostar vitmögelostar.
Norsk getost, brunost, är mesost med getmjölk. Osten är helt utan hål och konsistensen är ganska hård, men ostskivorna smälter i munnen. Säljs oftast som fyrkantiga block. Smakar inte get så utpräglat som den franska varianten. Äts nästan uteslutande som smörgåspålägg. Smaken är, för att vara ost, mycket söt.
I Spanien har man den katalanska getosten som kallas mató, som är gjord på en blandning av get och komjölk. I Portugal har man en getost som kallas Cabreiro de Castelo Branco. Den grekiska halloumin och fetaosten tillverkas traditionellt av en blandning av get och fårmjölk. I Italien har man Caprino och i England den walesiska getosten Pantysgawn. Tyskand har getosten Altenburger Ziegenkäse och Abertam. Frankrike har en hel rad olika getostar. Chabis, Brique Chèvre, Cabri gatineu, Crottin de Chavignol, Banon, Chevrotin, Picodon de l'Ardèche, Picodon de la Drôme, Pouligny Saint-Pierre, Pélardon, Selles-sur-Cher, Rocamadour, Sainte-Maure de Tourain, Chabichou du Poitou och Valençay. Specialiserade ostaffärer på större orter i Sverige brukar ha en hel del av dessa ostar hemma.