| grönländska (kalaallisut) | |
|---|---|
| Talas i: | Grönland |
| Region: | huvudsakligen Nordamerika |
| Antal talare: | ca 50 000 |
| Status: | |
| Klassificering: | eskimå-aleutiska |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i: | Grönland |
| Språkmyndighet: | Oqaasileriffik |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | kl |
| ISO 639-2 | kal |
Grönländska (kalaallisut) är ett eskimåisk-aleutiskt språk som är det största språket på Grönland. Det talas av den grönländska urbefolkningen och är officiellt språk tillsammans med danska. Det är ett polysyntetiskt språk, vilket innebär att många element som i andra språk utgörs av självständiga ord "bakas in" i huvudorden, där de alltså blir grammatiska morfem. Grönländskan skrivs med det latinska alfabetet.
Exempel på grönländska (Johannesevangeliet 3:16): "Guutimmi silarsuaq ima asatigaa ernituani tunniussimallugu taassumunnga uppertoq kinaluunniit tammaqqunagu naassaanngitsumilli inooqqullugu".
Innehåll |
Det finns tre grönländska dialekter; nord-, väst- och östgrönländska. Västgrönländskan är den största och talas på den större delen av västkusten på Grönland. Skriftspråket bygger på den västgrönländska dialekten. Nordgrönländskan (inuktun) talas runt Qaanaaq och är en övergångsdialekt till inuktitut. Östgrönländskan skiljer sig mest från de två andra; distansen från väst- till östgrönländska kan vara så stor som skillnaden mellan den västliga till inuktitut.
Grönländska skrivs med det latinska alfabetet. Skriftspråket skiljer sig från de andra eskimåiska språken, bland annat för att de fick ett standardiserat skriftspråk relativt tidigt, nämligen vid Samuel Kleinschmidts standard från 1850-talet. Denna rättskrivning gällde fram till 1973 och använde bland annat en speciell bokstav ĸ (kra), för att markera glottal klusil (IPA ʔ). I den nya ortografin, som är bättre anpassad efter det moderna talspråket, är denna bokstav idag ersatt med q.
Som polysyntetiskt språk använder grönländskan relativt lite av sina rötter, men dessa kan vara anledningen till den svaga användningen av ordformer. Detta kan även vara bakgrunden till myten om att det skulle finnas många ord för snö. Grönländskan har bara två olika ord för snö; qanik (fallande snö) och aput (fallen snö).
