| Frihetsberövande |
|---|
| Gripande |
| Omhändertagande |
| Häktning |
| Anhållande |
| Arrestering |
| Rättspsykiatrisk vård |
| Fängelse |
Gripande, i Sverige ett straffprocessuellt frihetsberövande av person som är misstänkt för brott. Gripande kan ske av polisman eller av privatperson. Den som inte har polismans befogenhet får endast gripa på bar gärning eller flyende fot (så kallat envarsgripande).
Gripande reglerades tidigare i punkt 5 i övergångsbestämmelserna i strafflagens promulgationslag. Numera är bestämmelsen intagen i 24 kap 7 § rättegångsbalken[1], och endast den som begått brott med fängelse i straffskalan kan nu gripas av privatperson.
Om det finns skäl att anhålla någon, får en polisman i brådskande fall gripa honom även utan anhållningsbeslut.
Om envarsgripande finns bestämmelse i Rättegångsbalken 24 kap 7§ 2 stycket:
Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.
Åklagare har normalt att inom 12 timmar frige den som är gripen, eller så fatta beslut om anhållande.
Jämför häktning och arrestering.
