Gudmar Magnusson (Ulvåsaätten), även känd som Gudmar Månsson och greve Gomer. Omnämnd 1291 - 1313. Omnämnd som riddare 1291, som kung Birgers råd 1299 och 1305, senare som hertigarna Eriks och Valdemars råd. Var 1312 lagman i Västergötland. Ägde flera gods, bl.a. Kägleholm i Närke samt Loholm i Kullings härad och ett i Askims härad, Västergötland. Han var av ätten Boberg / Hjorthuvud, med Sveriges äldsta kända vapensköld från 1219. Gudmar använde i sitt sigill ett framvänt hjorthuvud, men sönerna upptog i stället ett vapen med ett upprest gående lejon, vilket anknöt till moderns släkt (i nutida litteratur benämnd Ulv), som var en gren av den s.k. Folkungaätten eller Bjälboätten.
Var 1291 gift med Margareta Ulfsdotter, vilken omnämns som död 1341, dotter till riddaren Ulf Karlsson (Ulv) och dennes hustru, möjligen en dotter till lagmannen Karl Ingeborgasson (Lejonbalk).
Barn:
(De båda sönerna gifta med döttrarna till Birger Persson till Finsta, lagman i Uppland.)