|
|||||
| Nationellt valspråk: Travail, Justice, Solidarité (Franska: Arbete, Rättvisa, Solidaritet) |
|||||
| Nationalsång: 'Liberté' | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Conakry 9° 30' N, 13° 43' W
|
||||
| Största stad | Conakry | ||||
| Officiellt språk | franska | ||||
| Statsskick President Premiärminister |
republik Lansana Conté Lansana Kouaté |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Frankrike 2 oktober 1958 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
245 857 km² (75:e) försumbart |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
9 690 222 (82:a) 38,6 inv/km² (134:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita |
$3 626 milj (128:e) |
||||
| Valuta | guinesisk franc (GNF) |
||||
| Tidszon | UTC | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Mont Nimba 1 752 m ö.h. km² Gambiafloden 1 130 km |
||||
| Nationaldag | 2 oktober | ||||
| Landskod | GN, GIN | ||||
| Landsnummer | +224 |
||||
Republiken Guinea (République de Guinée), är en stat i Västafrika vid Atlanten. Guinea gränsar till Elfenbenskusten, Guinea-Bissau, Liberia, Mali, Senegal och Sierra Leone.
Innehåll |
Stenredskap, slipade yxor och keramik från 4000-talet f. Kr. är funna i Guinea. Utmed kusten har även spånredskap och kökkenmöddingar från ca 4000 - 2000 f. Kr. påträffats.
Landets ursprungsbefolkning drevs på 700-talet ut mot kusten av invandrare, särskilt susu och malinke, som etablerade mindre kungadömen i det inre av det nuvarande Guinea. Dessa kom i sin tur att erövras av större västafrikanska maktblock som kungarikena Ghana (på 900-talet) och Sosso (på 1100- och 1200-talen).
Maliriket lade under sig området efter slaget vid Kiruna 1235. Så småningom försvagades det inre motsättningar och splittrades på 1400-talet upp i olika hövdingadömen. Ett av dessa, Songhairiket lyckades efter hand lägga under sig de andra hövdingadömena och blev både större, rikare och mer välmående än sina föregångare - inte minst tack vare handeln med de de portugisiska handelsmän som från 1445 bytte alkoholdrycker, textilvaror och eldvapen mot guld och slavar.
Inte heller detta rike blev dock bestående, Songhai skakades av inbördeskrig och omfattande fulaniinvandring och upplöstes efter slaget vid Tondibi 1591.
I det inre höglandet (Fouta Jalloo) uppstod ett muslimskt fulanirike, som 1725 startade heligt krig för att omvända den omgivande befolkningen. Riket upplöstes av inre strider och erövrades slutligen av Frankrike.
Tidigt under 1800-talet upprättades franska och brittiska handelskolonier.
1890 blev landet en fransk koloni, under namnet Franska Guinea. Samma år grudlades huvudstaden Conakry på ön Tombo. 1895 inlemmades landet i Franska Västafrika.
Majoritetsbefolkningen förtrycktes, motståndet mot kolonialmakten växte och 1958 röstade Guinea som enda franska koloni ja till självständighet och nej till den nya konstitution som Charles de Gaulle föreslagit.
Guinea kom därför inte att ingå i Femte republiken utan blev, som första franska koloni i Afrika, självständigt till priset av omdelbart stopp för allt franskt bistånd.
Efter självständigheten kom Guinea att styras av president Ahmed Sékou Touré. Touré försökte genomdriva sina idéer om självständig "afrikansk socialism" med hårt undertryckande av det fria ordet och andra mänskliga rättigheter. Efter 1960 gjordes flera kuppförsök mot Touré och en stor del av befolkningen flydde ut ur landet undan Tourés diktatoriska styre.
Några dagar efter Tourés död 1984 genomfördes en oblodig militärkupp under ledning av officeren Lansana Conté. Till en början tycktes det slutna, fattiga Guinea gå mot en ljusare framtid. Oppositionen tilläts bilda partier och ställa upp i val. De första allmänna valen hölls 1993. Då valdes general Lansana Conté till president i den nya civila regeringen. Han omvaldes 1998 och 2003.
Demokratin fick dock inte fäste. Regimen anklagades för att vinna alla val genom fusk. Landets ekonomi försämrades genom fallande priser på den viktigaste exportvaran bauxit. Arbetslösheten ökade. Missnöjet tilltog.
Under senare delen av 1990-talet och början av 2000-talet drogs Guinea in i konflikterna i grannländerna Sierra Leone och Liberia. Hundratusentals flyktingar vällde in över gränserna, och de interna politiska spänningarna ökade också.
Den 10 januari 2007 inleddes en allmän strejk mot regimen, arrangerad av landets två största fackförbund och uppbackad av fjorton oppositionspartier som krävde att Högsta domstolen avsatte Conté och att en samlingsregering skulle bildas. I sammanstötningar med strejkande sköt kravallpolisen ihjäl minst 59 människor och flera höga fackföreningsledare greps.
Efter arton dagar avblåstes strejken sedan facket och oppositionen kommit överens med regeringen om att:
Lansana Contés utsåg den 9 februari 2007 64-årige Eugene Camara, en hittills tämligen anonym topptjänsteman, till ny premiärminister och Conté ansåg sig i och med utnämningen ha infriat sina löften till den fackliga rörelsen. Oppositionen är dock missnöjd med valet och misstror Camaras förutsättningar att hålla på sin integritet gentemot presidenten.
Guinea är beläget på den västafrikanska kusten. Landet gränsar till Elfenbenskusten, Guinea-Bissau, Liberia, Mali, Senegal och Sierra Leone. Floderna Niger och Milo har sina källor i Guineas bergsområden.
Klimatet är i allmänhet hett och fuktigt. Från juni till november är det en monsun-liknande regntid. Under den torra säsongen resten av året, blåser harmattan-vinden, som är het och sandmättad.
Några av Guineas större miljöproblem är avskogning vilket leder till jorderosion, otillräckliga mängder färskvatten, markförorening och överfiskning.
Guinea är indelat i en speciell zon (zone special), Conakry, och 33 prefekturer (prefectures): Beyla, Boffa, Boke, Coyah, Dabola, Dalaba, Dinguiraye, Dubreka, Faranah, Forecariah, Fria, Gaoual, Gueckedou, Kankan, Kerouane, Kindia, Kissidougou, Koubia, Koundara, Kouroussa, Labe, Lelouma, Lola, Macenta, Mali, Mamou, Mandiana, Nzerekore, Pita, Siguiri, Telimele, Tougue och Yomou.
Guinea har stora naturtillgångar, men är ändå ett underutvecklat land. Här finns över en tredjedel av världens bauxit-tillgångar och Guinea är världens näst största bauxit-producent. 1999 stod gruvsektorn för 75% av exporten.
Det pågår ekonomiska reformer, men tyvärr hindras utvecklingen av stridigheter vid gränserna mot Sierra Leone och Liberia. Dels kostar försvaret pengar, dels avstår investerare från insatser i Guinea. Utländska gruvbolag tar hem sin personal och varuhamstring skapar lokal inflation och matbrist. Guinea får ekonomisk hjälp från det internationella samfundet.
55% av elektriciteten produceras av vattenkraft och resterande av fossila bränslen.
Guinea har bara haft två presidenter sedan landet förklarade sig självständigt den 2 oktober 1958. Lansana Conté tog kontroll över landets ledning 1984, efter Sékou Tourés död. Conte valdes officiellt 1993 och omvaldes 1998 och 2003. Men giltigheten i dessa val har starkt ifrågasatts av oppositionen.
Algeriet | Angola | Benin | Botswana | Burkina Faso | Burundi | Centralafrikanska republiken | Djibouti | Egypten | Ekvatorialguinea | Elfenbenskusten | Eritrea | Etiopien | Gabon | Gambia | Ghana | Guinea | Guinea-Bissau | Kamerun | Kap Verde | Kenya | Komorerna | Republiken Kongo (Brazzaville) | Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) | Lesotho | Liberia | Libyen | Madagaskar | Malawi | Mali | Marocko | Mauretanien | Mauritius | Moçambique | Namibia | Niger | Nigeria | Rwanda | São Tomé och Príncipe | Senegal | Seychellerna | Sierra Leone | Somalia | Sudan | Swaziland | Sydafrika | Tanzania | Tchad | Togo | Tunisien | Uganda | Västsahara (ockuperat av Marocko) | Zambia | Zimbabwe
Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) | Kanarieöarna, Plazas de soberanía (Spanien) | Madeira (Portugal) | Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Sankt Helena (Storbritannien)
