|
|||||
| Nationellt valspråk: Unidade, Luta, Progresso (portugisiska för "enighet, kamp, framsteg")
|
|||||
| Nationalsång: 'Esta é a Nossa Pátrai Bem Amada' | |||||
 |
|||||
| Huvudstad | Bissau |
||||
| Största stad | |||||
| Officiellt språk | portugisiska | ||||
| Statsskick President Premiärminister |
republik João Bernardo Vieira Martinho Ndafa Kabi |
||||
| Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Portugal 24 september 1973 10 september 1974 |
||||
| Yta • Totalt • Vatten |
36 120 km² (144:e) 12% |
||||
| Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
1 442 029 (146:e) 50,6 inv/km² (120:e) |
||||
| BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita |
$236 milj (178:e) |
||||
| Valuta | CFA-franc (XOF) |
||||
| Tidszon | UTC | ||||
| Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
ej namngiven plats i nordöst 300 m ö.h. km² km |
||||
| Nationaldag | 24 september | ||||
| Landskod | GW, GNB | ||||
| Landsnummer | +245 |
||||
Guinea-Bissau är en stat i Västafrika med kust mot Atlanten. Landet, den före detta portugisiska kolonin Portugisiska Guinea, gränsar i norr till Senegal, i söder och öster till Guinea.
Innehåll |
Nuvarande Guinea-Bissau har tillhört Maliriket och Songhairiket, men folken kring Gebafloden var självständiga när portugiserna anlände där i slutet av 1400-talet. Staten Gabu var fortfarande självständig in på 1800-talet, men i övrigt koloniserades området snabbt av Portugal från kusten och under en tid också av Fulanifolk från inlandet.
Kolonialstyret gjorde Guinea-Bissau till en ren spannmålsleverantör, där all produktion och handel sköttes av ett portugisiskt monopol: Unio Fabril. Befolkningen drabbades hårt, med en spädbarnsdödlighet så hög som 60 procent under 1950-talet och i princip ingen möjlighet till högre utbildning för lokalbefolkningen.[1]
Afrikanska partiet för självständighet åt Guinea och Kap Verde (PAIGC) grundades av Amilcar Cabral 1956. Ett gerillakrig inleddes och självständigheten erkändes 1974 av den portugisiska regeringen, efter den portugisiska revolutionen. I praktiken hade landet erövrat sin självständighet ett år tidigare. Guinea-Bissau och Kap Verde blev två självständiga stater.
Amilcar Cabral blev mördad 1974, och hans bror Luis de Almeida Cabral blev landets förste president. Guinea-Bissau präglades av förtryck och enpartisystem. 1980 tog João Bernardo Vieira makten i en statskupp, varefter han ökade förtrycket och genomförde utrensningar av oliktänkande.
Med en allt svagare samhällsekonomi infördes 1991 flerpartisystem men Vieira lyckades hålla sig kvar vid makten. De första demokratiska valen hölls 1994, 1997 bytte man valuta och gick med i valutaunionen CFA-franc, då hyperinflation på den då inhemska valutan peson gjort handel svår.1998 inledde ett militäruppror ett blodigt inbördeskrig och ledde till presidentens fall 1999. Landet styrdes av en militärjunta tills val hölls år 2000, varvid Kumba Yala blev ny president. I september 2003 genomfördes en oblodig militärkupp i vilken Yala blev arresterad för att ha "misslyckats med att lösa landets problem". Sedan dess har landet en interimspresident.
Klimatet är tropiskt med en monsun-artad regntid mellan juni och november. Under den torra årstiden, resten av året, blåser ibland den heta, torra, sandmättade harmattan-vinden.
Några av Guinea-Bissaus miljöproblem är överfiskning samt avskogning med åtföljande jorderosion. All elektricitet produceras av fossila bränslen.
Guinea-Bissau är indelat i nio regioner (regiões): Bafata, Biombo, Bissau, Bolama (kan ha nytt namn: Bolama/Bijagos), Cacheu, Gabu, Oio, Quinara och Tombali.
Guinea-Bissau är ett av världens tio fattigaste länder och inkomstskillnaderna är bland de största i världen. 2002 hade man en negativ BNP per capita. De huvudsakliga näringsgrenarna är jordbruk och fiske. En stor gröda är cashew-nötter och landet är sjätte största producent i världen. Man exporterar även fisk och skaldjur, jordnötter, palmmärg och timmer. Ris är den största grödan och ett viktigt basfödoämne. Inbördeskrig och andra strider har förstört mycket av landets infrastruktur och orsakad stor ekonomisk skada.
Oexploaterade naturtillgångar, till exempel petroleum och fosfat, kan ge stora inkomster i framtiden. Eftersom utvecklingskostnaderna för att starta utvinning är stora, är inga sådana projekt planerade inom överskådlig tid.
Turism är begränsad i landet, dock förekommer det bl.a sportfisketurism till skärgården utanför Guinea-Bissau, då dessa innehåller mycket orörda fiskevatten.
grannländerna har detta som officiellt språk och detta underlättar handel.
Algeriet | Angola | Benin | Botswana | Burkina Faso | Burundi | Centralafrikanska republiken | Djibouti | Egypten | Ekvatorialguinea | Elfenbenskusten | Eritrea | Etiopien | Gabon | Gambia | Ghana | Guinea | Guinea-Bissau | Kamerun | Kap Verde | Kenya | Komorerna | Republiken Kongo (Brazzaville) | Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) | Lesotho | Liberia | Libyen | Madagaskar | Malawi | Mali | Marocko | Mauretanien | Mauritius | Moçambique | Namibia | Niger | Nigeria | Rwanda | São Tomé och Príncipe | Senegal | Seychellerna | Sierra Leone | Somalia | Sudan | Swaziland | Sydafrika | Tanzania | Tchad | Togo | Tunisien | Uganda | Västsahara (ockuperat av Marocko) | Zambia | Zimbabwe
Särskilda områden: Mayotte, Réunion (Frankrike) | Kanarieöarna, Plazas de soberanía (Spanien) | Madeira (Portugal) | Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Sankt Helena (Storbritannien)
Andorra | Angola | Argentina | Bolivia | Brasilien | Chile | Colombia | Costa Rica | Dominikanska republiken | Ecuador | Elfenbenskusten | Filippinerna | Frankrike | Guatemala | Guinea-Bissau | Haiti | Honduras | Italien | Kap Verde | Kuba | Mexiko | Moçambique | Moldavien | Monaco | Nicaragua | Panama | Paraguay | Peru | Portugal | Rumänien | San Marino | São Tomé och Príncipe | Senegal | Spanien | Uruguay | Venezuela | Östtimor
