 |
Denna artikel innehåller inga källhänvisningar. Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort. |
Gustav Banér hovmarskalk och riksråd, född på Kristi himmelsfärdsdag 1547 på Djursholms slott, död 20 mars 1600, avrättad vid Linköpings blodbad.
Gustav Axelsson Banér var son till Axel Nilsson Banér och Margareta Pedersdotter Bielke och bror till Sten Banér, som också avrättades vid Linköpings blodbad. Han stod på hertigarnas sida under upproret mot Erik XIV och utnämndes 1569 (vid endast 23 års ålder) av Johan III till riksråd. Samma dag fick han nästan hela Mustasari socken och Korsholms kungsladugård i förläning.
Gustav Axelsson Banér var ståthållare över Estland, Livland och Ingermanland. Han förde 1571 överbefälet över krigshären i Finland. Ryssarna gjorde tre infall i östra och södra Finland under vintern, så att allmogen måste fly. "Kölden och snön hindrade honom att sätta sig i rörelse" (men icke fienden). Befälet måste fråntas honom på hösten 1572.
Han gifte sig 8 oktober 1581 i Stockholm med Kristina Svantesdotter Sture Barn:
Han tog senare Sigismunds parti mot hertig Karl. Efter slaget vid Stångebro utlämnades han jämte de andra riksråden till hertig Karl, som lovade, "att de på en fri riksdag skulle dömas efter Sveriges lag, i kejserliga, kungliga och furstliga sändebuds närvaro, utan att dessförinnan något ondt skulle dem vederfaras". Gustaf Banér fick i sex dygn vara hos sin hustru, som på Segersjö nedkommit med en son, men inspärrades sedan på Gripsholm, där han varken fick träffa eller brevväxla med någon av sina anhöriga. I mars månad 1600 fördes han till Linköping. Domen över de anklagade rådsherrarna blev en dödsdom. Efter domen fick hustrur och barn till de dödsdömda, att efter ett års skilsmässa få träffa de dömda männen och fäderna. Gustav Banérs dotter Sigrid Banér har i sin dagbok skildrat det sista mötet med sin far.
Han ligger begraven i Uppsala domkyrka.[2]
