Från Wikipedia
Fyrdelningen, den avslutande delen av bestraffningen
Hängning, dragning och fyrdelning, (engelska: hanging, drawing and quartering), alternativt hängning, uppsprättning och styckning[1] var en engelsk avrättningsmetod som användes som straff för förräderi. Det användes först av Henrik III mot den dömde piraten William Maurice 1241[2], men infördes som ett standardstraff för förräderi av Edvard I, framförallt i och med avrättningen av William Wallace.
Straffet utgjordes fram till 1870 av följande moment:
- Dras till avrättningplatsen på en träram (ena möjliga betydelsen av dragning).
- Hängas men plockas ner innan döden inträffade (hängning).
- Få inälvorna utdragna, bli kastrerad, och få inälvorna och könsdelarna brända medan man ser på (uppsprättning, och också andra möjliga betydelsen av dragning. I engelskan används det ofta i kokböcker för att beskriva urtagning av kyckling eller kanin innan tillagning).[3]
- Bli halshuggen varefter kroppen styckas i fyra delar (fyrdelning).
- ^ Norstedts stora engelsk-svenska ordbok, andra upplagan 1993, ISBN 91-1-915222-1
- ^ H Thomas Milhorn, Crime: Computer Viruses to Twin Towers, Universal Publishers, 2004. ISBN 1-58112-489-9
- ^ Utdrag från transskriberingen av rättegången och avrättningen av 10 kungamördare i oktober 1660. I slutet av artikeln finns en beskrivning av avrättningarna, som alla genomfördes genom hängning, dragning och fyrdelning, utom Francis Hackers, som genomfördes genom hängning.
Hängning, dragning och fyrdelning - Läsvärd artikel
Hängning, dragning och fyrdelning - Utvald artikel
