Hörningsholms slott (vanligtvis endast kallat Hörningsholm) är ett slott på norra Mörkö, söder om Södertälje i Sörmland i östra Svealand.
Hörningsholm är strategiskt beläget på en kulle med utsikt över sundet som idag är en del av Södertälje kanal. Läget gjorde att platsen befästes redan under 1200-talet. På 1400-talet uppfördes där ett slott som, tillsammans med stora delar av Sörmlands kust, brändes ned av ryska trupper år 1719.
Det nuvarande slottet uppfördes i mitten av 1700-talet av greven och landshövdingen Nils Bonde, efter ritning av Carl Hårleman. Slottet är idag i privat ägo.
|
Gamla Hörningsholms slott, 1600-talet (Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna) |
Ursprunget till Hörningsholm lär ha varit en gård Symondöö, belägen på en ö, som sedan växt samman med Mörkös norra strand. Symondöö sätesgård tillhörde Folkungaätten. 1310 tillhörde gården hertigarna Erik och Valdemar och såldes samma år till Tyska orden. Gården tillhörde 1355 Erik Karlsson Örnfot, 1380 riksrådet Bengt Filipsson Ulf och i början av 1400-talet riddaren Gustaf Leeksson. Även Hyrn nämns 1268 som tillhörigt Folkungaätten, och Hyrn och Symondöö kan ha varit olika gårdar, som sedan slagits samman. Hörningsholm tillhörde i mitten av 1400-talet Erengisle Nilsson d.y. (Hammerstaätten). Det såldes omkring 1480 av hans änka till riksrådet Nils Sture och tillhörde sedan Sturesläkten till 1616.
Bland Hörningsholms ägare under denna tid fanns Kristina Gyllenstierna, som dog på Hörningsholm den 6 januari 1559. Hennes son, riksmarsken Svante Sture d.y. satte slottet ungefär i det skick, som visas i Erik Dahlberghs bokverk Suecia antiqua et hodierna. Det tillhörde därefter hans änka, Märta Eriksdotter Leijonhuvud. Från 1658 ägdes Hörningsholm av medlemmar av ätten Banér. Det köptes år 1746 av landshövdingen i Sörmlands län greve Nils Bonde af Björnö (1685-1760). Denne stiftade 1750 stiftade ett fideikommiss, vilket upphävdes 1976 då greve Carl G:son Bonde af Björnö köpte Hörningsholm av sin far.