Hagström är ett varumärke som användes på musikinstrument som elgitarrer, elbasar och dragspel samt PA-utrustning och tillverkades av AB Albin Hagström i Älvdalen.
Över 700 000 dragspel och 125 000 solida och halvakustiska elgitarrer, samt 7 500 förstärkare, högtalare, mixerbord och ekomaskiner tillverkades under perioden 1925–1983. Förutom i Älvdalsfabriken hade man i Sverige även tillverkning i Orsa, Falun och Solna.[1]
Försäljningen av företagets produkter ombesörjdes i Norden av en egen detaljhandelskedja, Hagström Musik, och internationellt av ett världsomspännande nät av grossister och återförsäljare.
Innehåll |
Albin Hagström började med att importera tyska och italienska dragspel, men redan 1925, samma år som Firma Albin Hagström startades, började han samarbeta med italienska dragspelstillverkare för att utveckla ett dragspel speciellt framtaget för den svenska marknaden. De italienska Paolini-spelen man importerade, väckte Albins intresse för pärlemorimitationer, färgsprakande celluloidpaneler och nyskapande formgivning, något som skulle komma att få ett stort inflytande över designutvecklingen hos företagets dragspel, och senare även för gitarrer och elbasar.
Idén slog väl ut, och efterfrågan på Hagströmspelen ökade lavinartat. Albin Hagström kunde inleda uppbyggnaden av en detaljhandelskedja i Sverige, och 1928 invigdes Norway A/S A Hagström i Oslo. I Köpenhamn etablerades A/S A Hagström 1933, och Finland följde efter 1938 med O/Y Hagström AB i Helsingfors. Hagströms första svenska butik togs över 1931. Dess tidigare ägare var Carl Jularbo. Med tiden skulle det dock komma att anses vara bättre att denna butik övergick i egen regi, och 1934 övergick Stockholmsbutiken till att drivas som ett självständigt dotterbolag.[2]
Stigande efterfrågan i Norden gjorde att Albin Hagström 1932 påbörjade egentillverkning av dragspel i och med öppnandet av fabriken i Älvdalen, och de 45 första spelen, av modellen Excellent, tillverkades. Samma år omvandlades firman till aktiebolag, och namnet ändrades till AB Albin Hagström.
1936 kom de två italienska dragspelsbyggarna Virgilio Verri och Orlando Gratti till fabriken i Älvdalen. Under deras ledning effektiviserades och moderniserades produktionen. De stannade på hemvägen till i Stockholm och startade där upp Accordiafabriken. När denna kommit i gång erbjöd man Hagström att köpa den. 1938 övertog AB Albin Hagström dragspelsfabriken Accordia i Stockholm. Efter Hagströms övertagande expanderade Accordia snabbt, med nyanställningar och flytt till rymligare lokaler som följd. Några år senare införlivades hela Accordiarörelsen i AB Albin Hagström.[2]
1939 etablerade man sig i USA med Hagstrom Music Company Inc. i Rockefeller Center i New York[3]. Ungefär samtidigt startades Albin Hagstrom Inc. i Jamestown. Planerna på USA-etableringen hade funnits länge, men våren 1940 avbröts satsningen på grund av andra världskriget. De som skulle sköta verksamheten förskingrade alla tillgångar[2]. När kriget var över skickades Sven Hillring i augusti 1946 över Atlanten för att återuppta verksamheten. En ny fabrik i Jamestown tillverkade dragspel fram till hösten 1949, då veksamheten upphörde efter svårigheter orsakade av lagstiftning rörande import och export.[4]
Under 40- och 50-talet öppnades allt fler butiker i Sverige och övriga Norden, samtidigt som man expanderade på övriga marknader. När affärerna gick som bäst, hade Hagström under den perioden 48 egna butiker i de nordiska länderna. Utöver företagets egna sortiment, innehade man också importagenturer för gitarrer från flera utländska tillverkare. 1952 nåddes produktionstoppen med 15 000 tillverkade dragspel.
Spelen såldes under femtiotalet med italienskt klingande modellnamn som Rosita, Castello, Consul och Constella.
Under denna period startades i anslutning till Hagströmsbutikerna även en rad dragspelsskolor, och det räknas med att fler än 70.000 personer lärde sig spela dragspel på en Hagströmkurs. I anslutning till affärskedjan Hagström Musik startas en musikskola, som blir förebilden för den kommunala musikskolan[3][5]. Hagström var under denna period dominerande på marknaden, och varumärket blev med tiden allt starkare. För att kunna tillgodose efterfrågan, etablerades tillverkning på flera platser runt om i Norden.
Grundaren Albin Hagström avled 1952, blott 47 år gammal, och Erik Wisén tog över som VD i företaget. Med Wisén vid rodret trädde företaget in i en ny tidsålder.
I och med rockmusikens intåg i Sverige under 1950-talet, började kundernas intresse för dragspelen att svalna, och på Hagströms viktigaste exportmarknad, USA, kunde man inte längre sälja instrumenten. Därför började man utveckla en elgitarr. En Gibson Les Paul från 1957 var utgångspunkten för designen. AB Albin Hagström hade, i egenskap av importör, introducerat utländska gitarrmärken, däribland Gibson, på den svenska marknaden, och i Oslo producerades redan akustiska Hagströmgitarrer.
Det var för produktionen av gitarrer och elbasar, som namnet Hagström skulle komma att bli världskänt i de breda folklagren. 1958 började man bygga elgitarrer, och från 1961 även elbasar. Hagströms gitarrer uppnådde snabbt ett internationellt erkännande, mycket på grund av att de designmässigt skiljde sig från mängden. Samma färgsprakande celluloidbeklädning som funnits på dragspelen användes nu på de första gitarrerna. Man experimenterade även med greppbräda i hård nylon och plexiglas. En del av formgivningen sköttes av Arne Hårdén.
När popmusiken gjorde sitt intåg i Sverige på 1960-talet tillverkade Hagström omkring 7 000 gitarrer per år. Ungefär 90% av dessa exporterades till europeiska länder som England, Frankrike, Italien och Tyskland. Även Mexiko och Argentina var viktiga marknader. I USA sköttes försäljningen av agenten Unicord, som under många år köpte in stora delar av produktionen. En av Hagströms fabriker brann ned 1963. Detta orsakade dock inget större produktionsbortfall.[2]
Parallellt med gitarrtillverkningen utvecklade man förstärkare, högtalare, mixerbord och ekomaskiner, som snabbt gjorde entré i musikvärlden. Med den tidens färgmode tilltalade produkterna den uppväxande tonårsgenerationen under 50- och 60-talet. Flera av dåtidens stora stjärnor använde Hagström vid konserter och TV-framträdanden. När Elvis Presley klev upp på scenen med en röd Hagström Viking ll kring halsen i sin TV-sända Elvis Presley Comeback Television Special 1968, var Hagström redan ett välkänt och respekterat varumärke. Några år senare, 1974, levererade företaget all ljudutrustning till ABBA:s första världsturné.
1962 återvände Albin Hagströms son, Karl-Erik Hagström, till Sverige efter 5 år i USA där han arbetat med att etablera Hagström som varumärke på den amerikanska marknaden. Hans kontakter där banade väg för företagets erövrande av agenturer för märken som Fender, KORG och Pearl i Sverige. 1967 övertog han ledningen av AB Albin Hagström efter Erik Wisén. Man experimenterade med åtskilliga olika material och lackeringar på instrumenten, och var snabb att anamma utvecklingen inom elektroniken i företagets produkter.
Hagström lanserade 1968 sitt sista dragspel, Super Cromatic, som producerades till 1970, då dragspelstillverkningen upphörde. Super Cromatic anses i dag vara ett av de bästa dragspel som någonsin tillverkats.
Nu fokuserade man utvecklingsarbetet enbart på gitarrer, basar och ljudutrusning. De två första gitarrmodellerna 1958, Hagström DeLuxe och Hagström Standard, var tydligt inspirerade av Gibsons Les Paul. På grund av den färgsprakande celluloidbeklädnaden, kom de snart att kallas The Glitter Guitars. 1962 kom modellen Kent ut på marknaden, och från och med nu utvecklade man en rad nya gitarrmodeller. 1963 introducerade man de första helt egendesignade modellerna på marknaden, Corvette och Impala. Även Kent återlanserades i en ny och uppstramad design. Med dessa modeller började Hagström få en egen varumärkesidentitet på gitarrmarknaden.
AB Albin Hagström presenterade 1968 en världsnyhet: den första serieproducerede åttasträngade elbasen, Hagström 8. Med den amerikanska gitarrbyggaren Jimmy D'Aquisto som designer lanserade Hagström 1969 den halvakustiska jazzgitarren Jimmy på marknaden. 1970 introducerades Hagström Swede och Swede Bass, bägge inspirerade av Gibsons Les Paul. 1976 utvecklade man i samarbete med Ampeg en klon mellan en gitarr och en synthesizer, Hagström Patch 2000. När en sträng kom i beröring med greppbrädan, skapades ett ljud, som vidarebefordrades till förstärkaren. Gitarren var inte mogen för en kommersiell succé, men den gav Hagström stor internationell publicitet för sin innovativa konstruktion.
Under 1970-talet utvecklade man också ljudläggningar för konsertbruk. Kända från denna period är bland annat PA-systemen Super Professional Line och PA-2000 med 8-kanals stereomixer och stereoeko. ABBAs användning av företagets ljudanläggningar på världsturnén 1974 gav varumärket en exponering utan motstycke.
I och med Hagström Super Swede 1977 presenterade man sitt flaggskepp. Den var en vidareutveckling av Swede från 1970. Med denna gitarr hade man utvecklat instrumentet till dess fullkomlighet. Åren 1980-1982 var den Hagströms sista serieproducerade gitarr. Super Swede hette från början Swede Deluxe, men efter att ha testats av tidningen International Musician and Recording i november 1978, där skribenten var så imponerad av gitarren att han helt enkelt kallade den Super Swede, ändrade Hagström namnet.[7]
Pressad av konkurrenterna från Asien, som för en billig penning masstillverkade musikinstrument, och snabbt fann sig på den europeiska marknaden, tvingades Hagström slå igen portarna 1983. Det utvecklades en prototyp, Ultra Swede, som på försöksbasis tillverkades i Japan, men på grund kvalitetsproblem avbröts produktionen snart.
Ett stycke svensk industrihistoria gick därmed i graven.
1984 hade företaget återvänt till den verksamhet man bedrev när företaget startades 60 år tidigare. Man importerde nu dragspel från Tyskland och Italien. Butikskedjorna såldes, men om de anställda önskade ta över verksamheten, blev så fallet. Före detta anställda i Älvdalen grundade två företag. Rolf Lindhamn startade upp musikaffären Musitech, som innehade Sverigeagenturen för de välkända gitarrmärkena Aria och Guild. Amtech, som startades av Per-Åke Olsson och Bengt Eriksson, tillverkar PA-anläggningar och säljer ljusanläggningar för diskotek samt datorprodukter. Per-Åke Olsson var delaktig i konstruktionen av Hagströms sista stora internationella succé, Super Swede.[2]
AB Albin Hagström är fortfarande verksamt, men fungerar nu som förvaltningsbolag för företagets för fastigheter i Sverige, Norge och Danmark[1]. Musitechs lokal är belägen i en av företagets fastigheter i Älvdalen.[2]
Sedan 2006 finns nytillverkade Hagströmgitarrer på marknaden[8][9]. Det kanadensiska företaget American Music & Sound leasar varumärkesrättigheterna. Tillverkningen sker i Kina[10].
I mitten av maj 2007 såldes den hittills i historien näst dyraste Hagströmgitarren till en svensk gitarrsamlare för 60 100 kronor. Den Hagström Super Swede från 1981 som inbringade rekordsumman är lackerad i ett unikt blå-gult rutmönster, och färdigställdes samtidigt som företaget tillverkade en specialbeställd gitarr för Frank Zappas räkning.
Den hittills dyraste Hagströmgitarren såldes i början av 1990-talet i USA för en summa överstigandes 50 000 US dollar. Denna gitarr var den röda Viking II som Elvis använde vid sin TV-sända Elvis Presley Comeback Television Special 1968[11].
|
Denna artikel är huvudsakligen baserad på en översättning av motsvarande artikel i danska Wikipedia. Övriga källor anges som noter.
Wikimedia Commons har media som rör Hagström
