Hans Vilhelm Gillingstam (ursprungligen Eriksson), född 22 februari 1925 i Stockholm, svensk historiker som främst utmärkt sig inom medeltidsgenealogi.
Gillingstam studerade historia vid Stockholms högskola och blev 1952 filosofie doktor på den över 800-sidiga avhandlingen Ätterna Oxenstierna och Vasa under medeltiden. Släkthistoriska studier (1952, registerdel 1953). Innan dess hade han bl.a. publicerat en drygt 50-sidig studie om medeltidsätten Slaweka (1947) och monografin Ätten Siöblads medeltida släktförbindelser och äldsta historia (1949). Efter anställning i Svenskt diplomatarium och Riksarkivet blev han redaktör vid Svenskt biografiskt lexikon, där han arbetade fram till sin pension 1990. Han har även senare bidragit med artiklar i främst medeltidsämnen till lexikonet. Han är en av utgivarna av och författare till flera artiklar i första bandet av Äldre svenska frälsesläkter (avslutat 1989) och ensam författare och utgivare till andra bandets hittills utgivna första häfte (2001).
Han tillägnades 1990 festskriften Individ och historia, vilken innehåller en bibliografi över hans intill dess publicerade arbeten. Samma år tilldelade Sveriges Släktforskarförbund honom "Victor Örnbergs hederspris" (uppkallat efter Victor Örnberg). Han blev ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1959 och korresponderande ledamot av Vitterhetsakademien 1987.
