Indierock, (en: indie rock), är en musikgenre som ibland räknas under alternative rock och ibland som en synonym till denna genre. Begreppet används för att beteckna den musik som kännetecknas av typiska rockattribut, som att den spelas med en uppsättning bestående av gitarr, bas, trummor och sång, samtidigt som musiken ges ut på små, oberoende independentskivbolag och inte på de stora mainstream-bolagen. Termen indierock används som ett övergripande begrepp som innefattar flera subgenres, som till exempel lo-fi, post-rock, shoegazing och indiepop. Band och stilar som räknas till indierock kännetecknas ofta för att de bekänner sig till de värderingar och ideal som finns inom underground-kulturen.
Artister inom genren sätter i många fall ett stort värde i att själva behålla den artistiska kontrollen och kontroll över sina respektive karriärer, genom att spela in musiken på små skivbolag, genom att turnera och förlita sig till att deras namn sprids genom mun-till-örametoden snarare än påkostad marknadsföring. Vissa går så småningom vidare till att skriva kontrakt med ett stort skivbolag, med förmånliga villkor.
Innehåll |
I Storbritannien har det funnits särskilda försäljningslistor över indierock sedan det tidiga 1980-talet. I början rymde listorna band som sprang ur punk-, postpunk- och New Wave-scenerna, som alla hade gemensamt att de gav ut sina skivor på små skivbolag, oberoende från de stora bolagen. Termen "indie" kom dock mest att förknippas med de gitarrbaserade rockband som dominerade indielistorna, typiskt band som Aztec Camera och Orange Juice, band från C86-scenen och de tweeartister som rörde sig kring indiepop-bolaget Sarah Records. De band som troligen mest kommit att definiera indierockgenren i England under 1980-talet var The Smiths, Stone Roses och Jesus and Mary Chain, detta var band som tjänade som direkta influenser till 1990-talets rörelser som shoegazing och britpop.
Den musik som oftast betraktas som indierock i USA, springer ur de alternativa rock-scener som till stor del influerades av punken, New Wave och hardcore punk-rörelserna under 1970- och 1980-talen och den DIY-etik som präglade rörelserna. Under 1980-talet hade indierock-banden typiskt en skrovlig, distad ljudbild. Typiska band är Hüsker Dü, Dinosaur Jr (som ofta nämns som influens till shoegazing-scenen), Sonic Youth och Big Black, till skillnad från andra artister med en skramligare och "snällare" ljudbild som R.E.M. och 10,000 Maniacs som i slutet av 1980-talet gick över till stora skivbolag. Under första halvan av 1990-talet blev alternativa grungeband som Nirvana och Pearl Jam storsäljande artister som toppade mainstreamlistor och fick en vidsträckt exponering. Kort därefter kommersialiserades genren då de stora bolagen fick upp ögonen för den alternativa scenen som dammsögs på artister som marknadsfördes som "alternative". Med detta, fick termen "alternative" en annan betydelse än den ursprungliga, det blev snarare ett marknadsförings-slagord för band som passade in i en nästan formellik mall. Begreppet "indierock" fortsatte användas för de band och subgenrer som istället behöll sina underground-värderingar. Lo-fi-scenen, med band som Guided by Voices, Pavement, Sebadoh, Liz Phair, blev den den genre som mer eller mindre definierade den amerikanska indierocken, som inte ville sälja ut sig till den kommersialiserade "alternative rock"-scenen.
Ett av de absolut mest framgångsrika indierock-banden är Arctic Monkeys som slog igenom med hjälp av myspace och av att deras låtar spreds via internet. Arctic Monkeys tog vid där Franz Ferdinands första skiva slutade, och blandade in mer punk och trip-hop med nästan omöjliga trumkomp och basgångar som verkligen vill komma till The Strokes-nivå.
Numera har "indie rock" blivit en mer övergripande term som används för att beskriva nästan allting som faller under det som inte är mainstream. Sådana subgenrer kan vara allt från alt-country till garage rock tillsammans med hundratals andra beteckningar. Några av de strömningar som är populära för närvarande är:
