Interpol, är den vardagliga benämningen på den internationella kriminalpolisorganisationen International Criminal Police Organization (ICPO) - Interpol. Organisationen grundades 1923 och är världens tredje största internationella organisation, efter FN och FIFA, och världens största internationella polisorganisation med (2006) 184 medlemsländer. Interpols syfte är att möjliggöra och underlätta internationellt polissamarbete.
Innehåll |
1914 hölls en första internationell kriminalpolis-kongress i Monaco med deltagare från 14 olika länder. 1923 bildades International Criminal Police Commission (ICPC) på initiativ av den dåvarande chefen för polisen i Wien, Johannes Schober. Organisationen fick sitt högkvarter i Wien i Österrike.
Genom Anschluss blev Österrike en del av det nazistiska Tredje riket och ICPC kapas av de nazistiska myndigheterna och görs om till en tysk underrättelseorganisation. 1942 flyttas organisationen till Berlin. Ett stort antal länder lämnar då ICPC.
Vid krigsslutet 1945 upphör organisationen att existera i praktiken, men 1946 påbörjas arbetet med att återuppbygga det internationella polissamarbetet med Belgien som främsta initiativtagare. Ett nytt högkvarter bildas i St.Cloud, utanför Paris, och man börjar återskapa de gamla arkiven. Organisationen antar en adress för telegrafi: "Interpol".
1956 byter organisationen namn till International Criminal Police Organization - Interpol, förkortat ICPO-Interpol. 1971 erkänner FN Interpol som en mellanstatlig organisation. Organisationen får ett nytt högkvarter 1989, då den flyttar till Lyon.
Interpols syfte är att främja och möjliggöra polisiärt samarbete över nationsgränser. Organisationen leds av en generalförsamling bestående av en delegat från varje medlemsstat. Generalförsamlingen utser en Exekutiv kommitté bestående av tretton personer. Kommittén leds av Interpols ordförande. (1994-1996 var Sveriges dåvarande rikspolischef Björn Eriksson ordförande.)
Vid sidan av Generalförsamlingen och den Exekutiva kommittén finns Generalsekretariatet under en generalsekreterare. Generalsekretariatet har sitt huvudkontor i Lyon och har sex regionala kontor i Argentina, Elfenbenskusten, El Salvador, Kenya, Thailand och Zimbabwe, plus ett förbindelsekontor vid FN i New York.
Varje medlemsstat har ett lokalkontor (National Central Bureau, NCB) bemannat av personal ur det egna landets polis. I Sverige utgör Rikskriminalpolisen NCB.
Interpols verksamhet grundas på tre huvudsakliga funktioner:
Ett lands lokala kontor, NCB, är kontaktpunk för att utbyte mellan det landet och Interpols Generalsekretariat, regionala kontor och medlemmar som behöver hjälp med efterlysningar och eftersökningar. Interpols stadgar tillåter inte att organisationen engagerar sig i brott som inte överskrider gränserna mellan flera medlemsstater, eller i brott som har politisk, militär, religiös grund.
Interpol har fem prioriterade brottskategorier:
Sverige blev medlem i Interpol 1926. I Sverige genomförs det dagliga Interpolarbetet av Enheten för internationellt polissamarbete (IPO) som är en del av Rikskriminalpolisen under Rikspolisstyrelsen. Även andra myndigheter, som åklagare, tull, kriminalvård och kustbevakning, deltar i Interpolarbetet. Vanliga åtgärder som går genom Interpol är begäran om förhör, efterlysningar av försvunna och häktade personer, fastställande av personers identitet och uppgifter om fordon i samband med brott. När en begäran från att annat land inkommer via Interpol till Sverige bedöms det om den överensstämmer med svensk lag innan den genomförs.
