Islänningasagor (isl. Íslendingasögur) (se sagalitteratur) är medeltida litteratur skriven om Island på Island, och därmed en underavdelning till sagalitteraturen. De handlar om utvandringen till Island, vikingatåg och släktfejder från tiden för Islands kolonisation på 800-talet och framåt. Ordet saga kommer från den isländska betydelsen "muntlig eller skriftlig historia, berättelse eller fantasisaga".
I de isländska historieberättelserna blandas ofta historiska fakta med dåtidens mytiska föreställningar och överdrifter varför många händelser ifrågasatts. Det har dock visat sig att många händelser efter hand kunnat verifieras genom fynd när platserna väl hittats, men trots detta ser man idag på de flesta av dessa sagor som historiska romaner där man kan hitta stora mängder information och skick och bruk i det fornisländska samhället, och om hur folk i allmänhet levde, men där många av de specifika händelser som beskrivs kanske till stor del är ren fiktion.
Sagornas ursprungliga funktion i den miljön på Island där de kom till var ofta underhållning. I en beskrivning från 1200-talet av ett bröllop på gården Reyjkahólar berättas det om sagnaskemmtan, och: "Rolf från Skalmarnäs berättade sagan om Röngvid viking och om hur Tråen bärsärk bröt sig in i en gravhög och om Romund Gripsson - med många verser. Den sagan blev använd för kung Sverres underhållning, och kungen menade att sådana lögnsagor var de roligaste."
