Från Wikipedia
En järnvägsstation är i den mest allmänna betydelsen en plats där tåg stannar.
Järnvägen har under 1900-talet förändrats mot större kundanpassning och integration. De som arbetar inom järnvägen har sin gamla beprövade terminologi medan de resande passagerarna och köparna av godstransporter använder nya för dem anpassade språkbruk.
[redigera] Allmänhetens definitioner
- Järnvägsstation är en anläggning vid en järnväg avsedd för ankommande och avresande tågpassagerare samt i vissa fall hantering av ankommande och avgående järnvägsgods. I dagligt tal ofta förkortat till 'station'. En järnvägstation är ofta också ett administrativt centrum på järnvägen, här diregeras olika tågrörelser, här säljs biljetter och andra färdbevis. Härifrån bevakas också säkerheten på den aktuella järnvägen. Järnvägstationer kan vara obemannade, och då är växlar signaler etc fjärrmanövrerade från annan plats.
- Den klassiska järnvägsstationen hade stationshus med en väntsal, stins, kanske godsmagasin, bangård, ställverk och plattformar.
- När flera banor möts (spåren leder i minst 3 riktningar) talar man om en järnvägsknut.
- När flera stationer finns på samma ort brukar den största kallas för centralstation.
- Hållplats är ett ställe utmed ett järnvägsspår, där tåget kan stanna för att passagerare ska stiga av eller på. Varken stationshus eller växlar finns. På ställen där enbart lokaltåg (länståg i Sverige) stannar är det vanligt med bara en väntkur. Ibland finns en "plåtstins" d.v.s. en påstigningstavla för att signalera till lokföraren att man vill stiga på tåget.
- Ordet tågstation förekommer felaktigt alltmer i det svenska språkbruket, ännu finns det ingenting som heter så. Inom järnvägsterminologin samt i SAOL benämns fortfarande en station där tågen stannar för "Järnvägsstation". "Tågstation" uppfattas som en neologism konstruerad av två existerande ord, som vanligtvis inte kombineras på detta sätt.
- Resecentrum används också, och inom detta resecentrum kan en järnvägstation ingå, liksom andra funktioner avsedda för resande med olika fordonsslag, såsom lokaltåg, buss, spårvagn, båt och flyg. På ett resecentrum brukar man också kunna köpa biljetter till olika färdmål, såväl lokala, regionala, nationella och mer globala orter.
[redigera] Transportbranschens definitioner - godsstationer
- Rangerbangård där inkommande godståg kopplas isär och förs ihop till olika utgående godståg. Ett exempel är Hallsberg som har Sveriges största rangerbangård med plats för 8 inkommande tåg, 32 uppsamlingsspår och plats för 12 utgående tåg. Högt automatiserad och kapacitet för ½ miljon godsvagnar per år.
- Kombiterminal för tåg med enbart containrar, växelflak, semitrailers och hela lastbilar. Typiskt har de två spår med en bred yta emellan där lastbilar och lastenheter kan tillfälligt ställas upp. Stora truckar lyfter omkring lastenheterna.
- Hamnterminal där lastenheter omlastas mellan godståg och fartyg.
- Systemtågstation specialanpassade för den typ av last som systemtågen har. T.ex. Brista vid Arlanda, där speciella flygbränsletåg från Gävle hamn ansluts till pumpar som för över flygbränslet via en kort pipeline till flygplatsen.
[redigera] Järnvägens definitioner
Järnvägens definitioner bygger på Järnvägsstyrelsens trafikföreskrifter (JTF). Dessa gäller från juni 2009. Dessförinnan bygger de på en säkerhetsordning (SÄO) utgiven av Banverket.
Trafikplats (järnväg). Begreppet är ett samlingsnamn för driftplats (stationer i SÄO), linjeplatser, hållplatser och hållställen. Har en entydig beteckning.
- Driftplats (JTF). "Ett från linjen avgränsat område av banan som kan övervakas av tågklarerare mer detaljerat än vad som krävs för linjen". Det betyder ett spårområde, där en tågklarerare kan ändra tågens väg genom växlar och där det finns stöd från baliser och signaler, vanligen ett ställverk (järnväg). Se även begreppet station (SÄO) nedan. Undantagsvis finns även deldriftsplatser. Den enklaste driftplatsen har bara en växel och en stor driftplats kan ha en hel bangård. Vissa driftplatser har en speciell funktion (ej definierade i JTF):
- Krysstation. där ett tåg på en dubbelspårig järnväg kan byta från höger- till vänsterspår eller vice versa. Ofta ligger dessa mitt ute på linjen och saknar möjlighet till på- och avstigning.
- Mötesstation. En driftplats på en enkelspårig järnväg som gör det möjligt för två tåg att mötas, eller för ett tåg att köra om ett annat. Nyare mötesstationer ligger ofta utanför samhällena och tillåter ej passagerare att stiga av eller på.
- Säckstation. En driftplats där alla spåren kommer in från samma håll, och tågen måste ändra körriktning för att åka vidare.
- Hållplats. "Plats på linjen, avsedd för av- och påstigning, men utan att det finns någon växel eller rörlig bro i huvudspåret".
- Hållställe. "Plats med särskilt namn inom en driftplats avsedd för av- och påstigning". Ett hållställe är i praktiken en hållplats som ligger inom en driftplats gränser, men har ett annat namn än själva driftplatsen. Ett exempel är hållstället Örebro södra, som ligger inom Örebro central.
- Linjeplats. "Plats på linjen med en växel eller rörlig bro i huvudspåret. En linjeplats kan även vara avsedd för av- och påstigning. I system S (se JTF) finns linjeplatser utan huvudspår, där huvudspåret övergår i sidospår vid linjeplatsens gräns och där alla växlar finns innanför gränsen". Normalt sett används linjeplatser för godshantering. Antingen på själva linjeplatsen eller på ett anslutande industrispår.
- Station (SÄO). Ersätts av begreppet driftplats juni 2009.
Trafikplats med resandeutbyte. En trafikplats som är avsedd för att passagerare ska kunna stiga på eller av ett tåg.
Trafikplats utan resandeutbyte. En trafikplats som inte är avsedd för att passagerare ska kunna stiga på eller av ett tåg. Istället är godshantering, möte, omkörning, växling eller anslutning till kapillärnät (industrispår) möjlig här.
[redigera] Driftplatsens eller Stationens trafikstyrning
I begynnelsen var det en stins eller en tågklarerare som helt styrde trafiken inom stationsområdet och efter kontakt med angränsande stationers stinsar och tågklarerare, även styrde avgångar ut på linjen mot en annan station. Arbetet var helt manuellt. Man lade om växlar, och vinkade av tåg med "spaden".
För att eliminera riskerna för kollisioner så började man installera utrustning som automatiskt kontrollerade att alla växlar låg rätt innan en klarsignal (semafor) kunde ges (tågväg lagd). Vidare att förhindra att växlar lades om i en lagd tågväg, exempelvis under ett tåg. Man började även installera utrustning som kunde känna av om ett tåg fanns på spåret (spårledning) som ytterligare ett villkor före klarsignal. Den utrustning som hanterar och håller reda på detta kallas ställverk. Ställverken utvecklades efter hand och blev både säkrare och mer avancerade. Man införde automatiskt omläggbara växlar. Även de optiska signalerna utvecklades efterhand så att de kunde visa till vilket spår, och med vilken hastighet ett tåg fick lov att köra in på stationen
Nästa steg var att eliminera den risk som fanns för att föraren skulle missa ett signalbesked och köra mot "rött". Det blev Automatic Train Control (ATC). Det bestod av baliser i spåret som kunde meddela tåget vad ställverket anger för kommande sträcka: Signalbesked (topp- eller max-hastighet), avstånd till nästa balis (signal), lutning mm. På tåget finns sedan en mottagare som kan läsa av meddelandena, meddela detta på en panel framför föraren och sist men inte minst nödbromsa tåget om föraren inte reagerar. ATC gav en dramatisk minskning av olyckorna.
Nästan samtidigt fick man ställverk som kunde fjärrstyras av en tågklarerare på annan plats. År 2008 var läget följande:
- Trafikstyrningen sker från ett fåtal driftcentraler i landet: Boden, Gävle, Göteborg, Hallsberg, Malmö, Norrköping, Stockholm samt Ånge.
- Ställverken finns kvar på de flesta stationerna för att läsa av alla lägen av tåg och växlar samt styra alla växlar och signaler.
- Vid underhåll kan man tillfälligtvis lokalbevaka en station genom att på plats manövrera ställverket och lägga om klotväxlar till sidospår som inte styrs av ställverket.
Under 2010 -2030 ersätts ATC-systemet med ett nytt europeiskt trafikstyrningssystem ERTMS, som kommer att underlätta internationell trafik, sänka kostnaderna och öka säkerheten. Det innebar att järnvägsstyrelsen gav ut JTF och att bl.a. begreppet station byts till driftplats.
I artikeln Säkerhetssystem beskrives detta i detalj
Under järnvägens blomstringstid 1850-1950 uppfördes flertalet järnvägsstationer, ofta med ståtliga byggnader i centrala lägen i städer (centralstationer), eller på landsbygden i särskilda stationssamhällen runt vilka tätorter senare växte fram. Stinsarna tävlade ofta om att ha en prydlig station med vackra rabatter och snygga väntsalar.
Under andra hälften av 1900-talet förändrades situationen för järnvägsstationerna:
- Godstrafiken till de flesta stationerna konkurrerades ut av lastbilarna. Godsvagnar försvann från persontågen och godstågen körde förbi. Passagerarna kunde inte längre pollettera resgods.
- Säkerhetssystemet med växlar och signaler automatiserades och kunde fjärrstyras. Se trafikstyrning ovan.
- Passagerarna kunde köpa biljetter i resebyråer, automater eller direkt på tågen.
Tillsammans gjorde det att personalen på stationen inte längre behövdes och att all styrning kunde utföras från ett fåtal tågklareringsställen i landet. Stationerna såldes eller hyrdes ut till helt andra verksamheter. Endast järnvägsknutar och större stationer blev kvar som vanligt men i nedbantad form.
I början av 2000-talet fick järnvägen ett uppsving, mycket genom dess miljövänlighet. Man hade även avvecklat monopolet.
- För passagerarna kunde länstrafik upphandlas från flera operatörer och integrationen mellan tåg och buss/taxi förbättras. Stationerna blev nu resecentra där passagerare kunde byta mellan fjärrtåg / fjärrbussar, regionaltåg /regionalbussar, lokaltåg / tunnelbanor / lokalbussar samt taxi. Biljetter kunde utställas tvärsöver alla tåg- och bussturer.
- Stationsbyggnaderna överfördes till ett statligt bolag Jernhusen som dels säljer ut stationer som inte längre används för passagerare och dels vidareutvecklar de som numera är resecentra för alla trafikslag. Bl.a. har man ett särskilt dotterbolag Svenska Reseterminaler som ser till att alla väntsalar städas och förvaltas.
- För godstrafik öppnades kombiterminaler där gods i form av containrar (styckegods), flak, semitrailers och hela lastbilar kan lastas om mellan järnväg och bil. Vissa kombiterminaler är även integrerade i containerhamnar. T.ex. Göteborgs hamn.
- För regelbundna större godsflöden började man även använda systemtåg med specialiserade stationer för ett visst godsslag. Ett tidigt exempel är malmtågen till Narvik och Luleå.
- För det blandade godset koncentrerade man rangerbangårdarna till ett fåtal platser som högautomatiserats. Störst är Hallsberg.
Järnvägsstation - Läsvärd artikel
Järnvägsstation - Utvald artikel
