| ?Järv Status i världen: Sårbar[1] Status i Sverige: Starkt hotad[2] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Mårddjur Mustelidae |
| Släkte: | Gulo Pallas, 1780 |
| Art: | Järv G. gulo |
|
|
|
| §Gulo gulo Auktor: Linné, 1758 |
|
 Järvens utbredningsområde
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Järv (Gulo gulo) är ett rovdjur i familjen mårddjur och den enda arten i släktet Gulo. Förr så kallades järven även filfras, som kommer från det tyska namnet på järv, vielfrass som betyder storätare[3][4].
Innehåll |
Vuxna individer blir 70-90 centimeter långa, de svenska vanligen något mindre. Därtill kommer en 15-25 centimeter lång svans. Den väger 9-17 kilogram.[2]
Kroppen är ganska kort och relativt kraftig med tjocka ben. Huvudet är förhållandevis stort med en kort och trubbig nos. Ögon och öron är små. Svansen är kort och yvig. Käken är uppbyggd som så att varje käkhalva har 3 framtänder, en hörntand samt fem (i underkäken sex) kindtänder. Den tjocka pälsen är mestadels mörkbrun med något ljusare strimmor längs sidorna.
Järven har en cirkumpolär utbredning på norra halvklotet. Enligt IUCN klassas järven som sårbar.[1]
Järvar återfinns i Sverige vanligen i fjällkedjan från nordvästra Dalarna och norrut. Utanför fjällkedjan finns idag små populationer i skogslandet och då främst i Medelpad-Hälsingland samt Ångermanland. Så länge den var vanlig jagades den intensivt för att förhindra attacker på tamboskap.
Järven är fridlyst i Sverige sedan 1969, men tidigare utbetalades det skottpengar av staten på järv. [2] Dess status i Sverige är starkt hotad, så för att försöka rädda arten i Sverige har ett åtgärdsprogram tagits fram av Naturvårdsverket.
Järven är en utpräglad asätare, sannolikt för att den inte är en sådan god jägare[källa behövs] .
Vintertid jagar järven bland annat smågnagare, hare, ekorre, bäver, ren och mycket sällsynt älgar. Järven dödar sina bytesdjur med ett kraftigt nackbett. Större djur anfaller järven vid extrema snöförhållanden genom att hoppa upp på bytets rygg och sedan försöka bita i nacken men ofta blir storleken på bytesdjuret ett problem och djuren dör inte på en gång. Järvens fördel på vintern är att den inte sjunker ner i snön utan tar sig lätt fram i motsats till sina större bytesdjur som till exempel ren.
Dess föda under sommaren skiljer sig från vinterns och då ingår ägg, bär och trädskott etc.
Järvar parar sig från april till augusti med en ökad aktivitet i juni. Järvar har en fördröjd fosterutveckling varför ungarna inte föds förrän i februari året därpå. De nyfödda järvarna har i lyan vit päls som efterhand ersätts med brun. Efter ungefär fyra månader är de lika stor som vuxna djur och de är då svåra att skilja åt. Könsmogna blir de först efter två år men vanligen sker den första parningen vid tre-fyra års ålder. Järvar kan bli upp till arton år[källa behövs] gamla i fångenskap men i vilt tillstånd sannolikt kortare.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Järfsläktet, 1904–1926 (Not).