 |
Denna artikel behöver fler källhänvisningar. Du kan hjälpa till genom att lägga till fler pålitliga källor. Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort helt. |
| japanska (日本語, nihongo/nippongo) | |
|---|---|
| Talas i: | Japan |
| Region: | Japan |
| Antal talare: | 127 miljoner |
| Status: | världsspråk - |
| Klassificering: | isolerat (omstritt) |
| Officiell status | |
| Officiellt språk i: | Japan |
| Språkmyndighet: | - |
| Språkkoder | |
| ISO 639-1 | ja |
| ISO 639-2 | jpn |
Japanska (日本語, nihongo; uttal ) är ett språk, främst talat i Japan, av osäkert släktskap, oftast ansett vara ett isolerat språk, även om en hypotes finns som gör gällande att japanska och koreanska är altaiska språk.
Japanskan är baserat på 50 stavelser samt modifikationer och kombinationer dem emellan. Totalt förekommer 5 vokalljud och 21 konsonantljud.
Innehåll |
Japanskan har tre olika skriftspråk med lite olika användningsområden: kanji (tecken med kinesiskt ursprung), hiragana och katakana (stavelsealfabeten). Därtill används rōmaji (transkriptionssystem med latinska bokstäver) och västerländska "arabiska siffror" samt andra internationellt använda symboler [1].
Kanji är ett skriftspråk av betydelsebärande kinesiska tecken. Kanji är ursprungligen inlånade från kinesiskan i olika omgångar och varje tecken kan därför ha en eller flera betydelser och ofta flera uttal.
Hiragana och katakana, som tillsammans kallas kana, är fonetisk stavelseskrift, där ett tecken motsvarar en mora.
Katakana används främst för att stava lånord som fortfarande uppfattas som utländska. Det används även som ett slags kursivering och för att ersätta vissa kinesiska kanji för ord, som ursprungligen lånades in med skriften från Kina och fortfarande kan skrivas med kanji, men numera anses för avancerade. Katakana används också till att skriva namn av olika slag.
Hiragana återger grammatiska ändelser och inhemska ord för djur och växter med mera. Hiragana kombineras i skrift kanji, där blandningens proportioner kan variera, beroende på vem som skriver och vilken typ av text det rör sig om. En barnbok innehåller till exempel övervägande hiragana.
Rōmaji är en transkribering av de andra skriftspråken till det latinska alfabetets romerska bokstäver. En japansk text kan alltså i princip i sin helhet skrivas med något av de rōmajisystem som är i bruk. Vissa utländska koncept (tröjstorlekar, AM/PM, siffror) och förkortningar skrivs även i Japan med västerländska tecken, liksom en del firmanamn. Rōmaji bör därför även vara det sätt som japanska namn och andra ord återges på i västerländsk text, vilket skapar viss förvirring avseende långt o och u. Så här har svenska Wikipedia valt att återge japansk text.
I japanskan så finns det ungefär 46 uttalsstavelser varpå de är uppbyggda av 5 vokalljud och 10 konsonanter.
Stavelserna slutar alltid med vokal, med undantag från "n", som kan stå ensamt i en mora. I det japanska språket staplar man inte konsonantljud efter varandra, vilket leder till att extra vokaler, mestadels u, skjuts in i främmande ordlån. I talspråk försvinner dock ofta u-ljud som står mellan icke tonade konsonanter (som k, t och s).
När man lägger till två streck så ändrar man konsonantljudet till det som ligger närmast i munnens sätt att uttala konsonanter. Sen finns det även olika undantag. か が "ka ga" "Ka" har som närmast uttal "ga" i munnen. "Te" har som närmast "de" i munnens sätt att uttala. Och det är hela japanska uttalsordern fungerar. Deras alfabet börjar längst in och slutar längst ut vad det gäller både vokaler och konsonanter.
| a | i | u | e | o | |
|---|---|---|---|---|---|
| あ | い | う | え | お | |
| k | か | き | く | け | こ |
| s | さ | し1 | す | せ | そ |
| t | た | ち2 | つ3 | て | と |
| n | な | に | ぬ | ね | の |
| h | は | ひ | ふ4 | へ | ほ |
| m | ま | み | め | む | も |
| y | や | ゆ | よ | ||
| r | ら | り | る | れ | ろ |
| w | わ | ゐ | ゑ | を | |
| N | ん5 |
Kommentarer: ゐ (wi) och ゑ (we) används sedan 1946 normalt inte i modern japanska. Båda förekommer dock i ett fåtal ord och verkar vara på väg tillbaka i skriftspråket då båda har börjat användas i nyare ord; Evangelion-filmerna kallas i Japan numera för ゑヴぁんげりをん (wevangeriwon), ölet Yebisu skrivs i Japan med ゑ och komediduon Yoiko stavar sitt namn med ゐ.
を används bara som partikel för att t ex ange ett verbs direkta objekt och uttalas då som お.
Uttalsavvikelser:
は uttalas wa då det används som partikel.
へ uttalas e då det används som partikel.
ん uttalas m då det står före m, b och p.
Uttalsmodifiering finns för följande konsonantrader och kan ses som ett snett "(tenten) eller som en °(maru).
か ka -> が ga
た ta -> だ da
さ sa -> ざ za
は ha -> ば ba eller ぱ pa
Detta är en del av de uttal som finns i japanskan. För vidare fördjupning se hiragana
Japanskans ordföljd är ganska fri förutom att predikatet alltid måste komma sist i en sats. Oftast följs ordföljden för SOV-språk, det vill säga ett språk där satser byggs upp efter ordföljden subjekt-objekt-verb till skillnad från svenska, som följer ordföljden subjekt-verb-objekt. En mening som "hon köpte bil" blir med japansk ordföljd "kanojo wa kuruma wo kaimashita" - "hon (temapartikel) bil (ackusativpartikel) köpte".
Japanskan är ibland lite klurig när det gäller vem som gör vad och vad som är vad. Japaner som pratar om ett ämne behöver oftast inte nämna samma sak igen då det är känt hos lyssnaren vad ämnet är.
Japanskan har inget, som i de germanska språken, krav på subjekt. Formellt eller opersonligt subjekt som "det" existerar inte. "Det regnar" skulle i japanska uttryckas som "regn faller" ("ame ga furu"). I de fallen då subjektet utelämnas helt avgörs betydelsen av sammanhanget.
Partiklar är i japansk grammatik suffix eller småord som följer på substantiv, verb, adjektiv eller satser för att markera vilken funktion ett ord har eller för att exempelvis göra påståendesatser till frågesatser.
I japanskan används partiklar för att tala om den semantiska innebörd det föregående ordet har (subjekt, objekt, tema) eller för riktning och plats, ungefär som svenskans prepositioner. Ibland hoppar talare över partiklar där lyssnaren är medveten om vad samtalsämnet är.
Några japanska lånord i svenska språket är sudoku, tsunami, futon och sushi.
