| Denna artikel är en del i serien Kristendom |
|
|
Skrifter |
|
|
Personer |
|
|
Tro |
|
|
Sakrament |
|
|
Dagligt liv |
|
|
Böner |
|
|
Helgdagar |
|
|
Reformationen |
|
|
Riktningar |
|
|
Övriga |
|
|
|
|
Jungfru Maria (arameiska מרים, Maryām, från hebreiska Miriam, grekiska Μαριαμ eller Μαρια), även Jungfrun, Heliga Guds Moder, och sedan medeltiden även kallad Madonna (Min dam), känd i Nya Testamentet som en galileisk invånare och mor till Jesus från Nasaret, och det främsta helgonet inom den romersk-katolska och den ortodoxa kyrkan.
Enligt Nya Testamentet får Maria, medan hon är trolovad, i ett möte med ängeln Gabriel veta att hon skall föda en son, som skall uppfylla Gamla Testamentets profetior trots att hon är jungfru (bebådelsen). Vid ett besök hos en släkting, Elisabet, Johannes döparens mor, brister Maria ut i lovsång (Magnificat). Hon föder Jesus i Betlehem, men tvingas efter födseln att fly till Egypten på grund av kung Herodes den stores hot.
Det kristna studiet av Maria kallas mariologi. I allmänhet vidhåller kristna samfund att hon var jungfru vid tiden för bebådelsen och åtminstone fram till Jesu födelse. De romersk-katolska kyrkorna, den östortodoxa kyrkan och de orientaliskt ortodoxa kyrkorna, liksom ett fåtal protestantiska sekter, vidhåller även att Maria förblev jungfru resten av livet.
Nya Testamentet berättar att hon närvarade vid flera betydelsefulla händelser i sin sons vuxna liv (bland annat vid bröllopet i Kana och vid korsfästelsen på Golgata). Likaså deltog hon i de gemensamma bönerna omedelbart efter Jesu himmelsfärd.
Berättelser om Marias liv finns vidare utarbetade i senare kristna apokryfer, vilka bland annat uppger att hennes föräldrars namn var Joakim och Anna och att Maria var en släkting till Elisabet (fru till prästen Sakarias) och av Arons släktlinje, och därmed också av Levi stam.
Innehåll |
I katolsk och ortodox teologi har Maria en viktig roll. Vid konciliet i Efesos 431 fastställdes som kyrkolära att Maria var Theotokos (Gudsföderska), "Guds moder", något som accepteras även av anglikaner, lutheraner och konservativa calvinister. I katolsk och ortodox teologi finns dessutom följande lärosatser:
Att be Jungfru Maria om hennes förböner är inte alls samma sak som tillbedjan, vilket endast ägnas Gud. Bön till Gud utförs dels av Maria och dels av den bedjande själv. Detta skiljer sig inte i princip från när kristna ber tillsammans på jorden.
Jungfru Maria tillbes inte, utan ägnas vördnad.
Maria kallas ofta Guds moder, Theotokos. Kritiker frågar sig hur hon kan vara Guds moder när det i Johannesevangeliet 1:1-3 står ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.” Jesus, Ordet, fanns alltså hos Fadern redan vid tidens början och varken skapades eller föddes av Maria. Guds mänskliga gestalt däremot, var vad som föddes av Maria.
Inom Romersk-katolska kyrkan kallas Maria även mediatrix, "förmedlare av all nåd", genom Gud, mellan människor och Gud. Detta kritiseras av vissa som menar att det synsättet bryter mot Första Timotheosbrevet 2:5, där det står att ”en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus”. Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution Lumen Gentium har dock tydligt förklarat det hela: ”Därför åkallas den saliga Jungfrun i kyrkan som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna. Detta måste dock förstås så att ingenting dras från eller läggs till Kristi, den enda förmedlarens, värdighet och kraft”.[1]
Tre västkyrkliga firningsdagar är primärt Kristushögtider, men Maria har en framskjuten plats i dagarnas bibelläsningar, böner och sånger. Dessa är:
Koranens nittonde sura heter Maria (Maryam) och handlar bland annat om Jesu (Isa) födelse enligt islamisk trosuppfattning. Koranens Maria har ingen man och har lämnat sin familj. Ängeln Gabriel kommer i gestalt av en vacker man, med bud från Gud om att Maria ska bli havande. Under havandeskapet lever hon avskilt och dold av slöjor för att undgå människors blickar. Hon kallas "Arons syster"; en möjlig muslimsk tolkning är att Arons syster allmänt åsyftar en kvinna av judisk härstamning.
Koranens Jesus (Isa) talar när han redan är späd: "Jag är Allahs tjänare, han gav mig Skriften och utnämnde mig till profet."
I Koranen omtalas kristendomens och särskilt den bysantinska kyrkans gudsföreställning, Treenighetstanken, från vilken tas avstånd.