1. Jurisdiktion (lat. iurisdi'ctio, rättskipning), den rättsliga befogenheten att utöva rättskipning och att döma. Jurisdiktionen är begränsad till ett geografiskt område eller sakområde.
2. Inom kyrkorätt biskopens resp. abbotens myndighet att förvalta det stift resp. det kloster han blivit anförtrodd. I denna bemärkelse hävdar romersk-katolsk teologi för påvens del universell jurisdiktion över den kristna kyrkan.
