Kanslipresident var från 1680, då rikskanslersvärdigheten avskaffades, till 1790 titeln på Kanslikollegiums chef och 1801-1809 titel på chefen för Kungliga Majestäts Kansli. Kanslipresidenten, vilken under frihetstiden var att betrakta som ett slags premiärminister, hade företrädesvis utrikesärendenas ledning om hand (se kansli).
Kanslipresidenter:
Kanslipresidentsämbetet förvaltades, det vill säga de ministeriella ärendena skulle, som det hette, handläggas av Johan Gabriel Oxenstierna gemensamt med Emanuel De Geer 1786-1787, därefter en tid av Oxenstierna ensam, 1788-1789 av honom och Carl Wilhelm von Düben gemensamt och sedermera, till 8 november 1790, av den sistnämnde, men beskickningarna insände sina berättelser direkte till konungen, som också själv gav dem sina befallningar i förekommande fall. 1790-1792 lämnades ämbetet obesatt, upphävdes 1792, men var åter besatt från 1801 till mars 1809, av Fredrik Wilhelm von Ehrenheim, och under maj och juni sistnämnda år av Lars von Engeström.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).