 |
Denna artikel anses undermålig och behöver kvalitetskontrolleras för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Motivering: Wikipedia är ingen bruksanvisning Diskutera frågan på diskussionssidan och förbättra gärna artikeln. Var uppmärksam på artikelns innehåll. |
| ?Marsvin | |
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Gnagare Rodentia |
| Underordning: | Piggsvinsartade gnagare Hystricomorpha |
| Familj: | Marsvin Caviidae |
| Släkte: | Cavia |
| Art: | Marsvin |
|
|
|
| §Cavia porcellus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Marsvin kommer av tyskans Meerschweinchen som betyder "liten havsgris". Marsvinen kom med skepp från Sydamerika där de hölls som husdjur främst för köttets skull, men i Europa fick de aldrig någon betydelse som matdjur, utan hölls redan från början som sällskapsdjur och efter det även som försöksdjur. Marsvinet är ett populärt och lättskött sällskapsdjur som finns i flera färger och färgkombinationer.
Innehåll |
Det vilda marsvinet kommer från Anderna i Sydamerika. Marsvinets föregångare fanns redan under eocen, vilket var för ungefär 15 miljoner år sedan. För ca 5 miljoner år sedan fanns det som mest elva arter. Sedan minskade variationen. Indianer i Peru var de första att ha marsvin som "husdjur" och de användes som offergåvor till inkagudarna. Under 1500-talet upptäckte nederländska resande marsvinen och de tog med sig dem till Europa. Från detta har marsvinen fått sitt namn; de kom från havet och såg ut som små grisar, havsgrisar.
Redan på 1700-talet började man använda marsvinet som laboratoriedjur och de används idag bland annat i allergitester.
Marsvin lever vanligen fyra till sex år, men kan i vissa fall bli upp till sju-åtta år gamla. Det äldsta marsvinet man känner till blev 15 år gammalt enligt Guinness rekordbok.
En marsvinshona är brunstig ungefär var 14-16:e dag. För att vara säker på att marsvin parar sig bör man låta honan och hanen gå tillsammans i fem veckor. Då har hanen två brunstperioder på sig att lyckas para sig med honan.
Honan ska vara minst fem månader när hon parar sig första gången, men hon måste vara under ett år gammal när hon föder sin första kull, 8-10 månader är exemplariskt. Är hon äldre så finns det risk att hennes bäcken har stelnat så att hon får problem att föda. Om man vill ha flera kullar så ska det inte gå längre än sex månader mellan kullarna, men honan får inte heller bli omparad alltför ofta. En marsvinshona klarar inte att föda många kullar efter varandra utan vila emellan. En hona bör inte få fler än 3 kullar per 12-månaders period. Honan är dräktig i omkring 68-72 dygn och föder 1-6 ungar (genomsnitt 3-4) som skall hållas med sin mamma i minst fyra veckor.
När honan är i treårsåldern bör hon inte längre bli parad.
En marsvinsflock består i vilt tillstånd av åtta till tio marsvin, varav en hane och resten honor och ungar. Om flera hanar tvingas ihop i samma flock är det den som är störst och starkast som får högst rang. Hanen med högst rang får para sig med honorna, de lägre stående hanarna får bara para sig med överblivna honor.
Även honor har en rangordning. Den största och starkaste honan har högst rang. Eftersom det är naturligt för marsvinshonor att leva med andra marsvinshonor i vilt tillstånd, går det också lättare att hålla två tama honor tillsammans, men även dessa kan bråka. Om två hanar ska hållas tillsammans bör de växa upp med varandra från späd ålder. Om man har två hanar bör man inte låta dem träffa honor, eftersom riskerna för bråk ökar då.
Även om man väljer honor så måste man vara försiktig när man sätter ihop nya individer, riskerna för bråk när man sammanför äldre honor är dock mindre än med vuxna hanar.
Man bör inte hålla en hona och en hane tillsammans permanent om ingen är steriliserad/kastrerad.
Honan föder normalt sin kull under ett tak i skymning eller gryning och bygger alltså inte bo. Kullen består normalt av tre till fyra ungar, men den största kända kullen i Sverige bestod av åtta ungar som alla levde efter födseln. Detta är dock en för stor kull för att det ska vara hälsosamt för honan.
Ungarna väger normalt mellan 70 och 100 gram men vikten beror på kullstorleken.
Ungarna ska stanna hos sin mamma i minst fyra veckor. Om en hane ingår i kullen så måste denne skiljas från kullen när han är fyra veckor, annars finns risk att han parar sig med sina systrar eller sin mamma. Ofta börjar hanungar uppvakta sin mamma och systrar redan vid ett par veckors ålder, men de tränar bara och är för små för att kunna para sig. Om hanen är väldigt stor (300 gram) kan man tvingas att flytta honom tidigare. Hanen (pappan) bör inte gå kvar när honan föder, eftersom han då kommer att para sig med henne så fort ungarna är födda.
Marsvin finns på grund av selektiv avel i en mängd varianter. De delas dels in i korthåriga, strävhåriga och långhåriga, men även efter färg. Dessutom börjar också nakenmarsvin, som kallas skinny, bli vanliga.
En golvyta på 50 x 60 cm per vuxet marsvin rekommenderas till deras bur. Ju större bur desto bättre. Golvet ska vara täckt med halm, kutterspån eller hö. Bottenmaterial som till exempel spån är mindre bra eftersom de dammar mycket och de kan packa ihop sig vid hanens könsorgan och orsaka hudinflammation. I buren ska det även finnas ett litet hus att gömma och sova i.
Eftersom marsvin är sociala djur bör man ha minst 2 djur. Nya hanar slåss ibland om de sätts ihop som vuxna. Äldre dominanta djur kan tugga på mer undergivna djurs öron eller hår. Marsvin kan inte leva tillsammans med kaniner, eftersom kaniner lätt kan skada marsvin och de olika raserna kräver olika kost.
Hö är en viktig del av marsvinets kost och skall utgöra ungefär åttio procent. Marsvin skall även äta grönsaker och marsvinspellets. Marsvin behöver en C-vitaminrik kost vilket man enklast och billigast ordnar genom att ge färska grönsaker dagligen, t ex paprika, persilja. Skörbjugg, som sjömännen fick när de var ute för länge till havs, drabbar även marsvinet när de inte får i sig tillräckligt med C-vitamin.
Medelåldern för ett marsvin är 5-6 år, men vissa blir upp till 8-9 år gamla.
Marsvin har ett lugnt temperament, är lätta att sköta, renliga och relativt tysta (de sjunger, kurrar och visslar). Ett marsvin biter dig sällan utan piper oftast till om du gör något som den inte gillar.
Förvuxna tänder är ett av de vanliga problemen hos marsvinet, vilket uppkommer vid felaktigt bett eller om marsvinet inte har fått tillräckligt med hö.
Det är mycket viktigt att marsvinet har en eller flera kamrater (av samma kön om det inte ska bli ungar), då marsvinet är ett flockdjur och ska leva tillsammans.
Marsvinsraserna är indelade i tre huvudkategorier: strävhåriga, korthåriga och långhåriga. Det finns även "ostandardiserade" marsvin. Samtliga raser finns i många olika färger och teckningar.
Abessinier, även kallade virvelmarsvin, har en päls som växer i 8-10 virvlar eller rosetter i ett mönster. Deras temperament skiljer sig något från de släthårigas, de är mer livliga och nyfikna. På kroppen ska åsar och rosetter sitta och bilda ett rutigt mönster.Abessiniern ska ge strävt, stickigt, borstigt och robust intryck. Välbalanserade och välplacerade rosetter och raka höga åsar samt en päls och sträv och grov kvalitet gör en bra abessinier.
Det man ska tänka på när man klappar en abessinier, är att pälsen växer åt olika håll. Det kan göra att man kanske klappar åt fel håll. Kanske lite svårt att förstå men så här är det; vanligtvis när man klappar ett marsvin så tar man handen från huvudet och bakåt, men om pälsen växer rakt ut från kroppen, som hos rex & teddy, skall man klappa från baxdelen och framåt. De flesta marsvinen är kittliga på bakdelen så man får vara försiktig.
Rex har en tät, sträv päls som växer rakt ut och får marsvinet att se ut som en liten björn. Rasen kommer från England. Det är inte färgerna som är det viktigaste utan pälsen. När ungarna föds har de lockig "baby-päls" som de fäller, men ibland fortsätter pälsen locka sig på magen.
Teddy är en strävhårsras och därför är pälsen det mest väsentliga hos en teddy. Den skall ha mjuka former med en korrekt kroppsform och ett vackert huvud samt ge ett runt intryck. Pälsens riktning, dess kvalitet och tätheten är det mest rastypiska hos en Teddy. En teddy ser ut som en Rex men raserna är egentligen inte besläktade. Teddyn kommer från USA och är genetiskt annorlunda. Korsar man Rex och Teddy blir ungarna släthåriga.
Skinny är en naken ras som endast är behårad på tassar, ben och huvud, samt kring kön. Skinnyn dök först upp i ett forskningslaboratorium i USA. Därifrån smugglades rasen troligtvis senare ut.
Self betyder att marsvinet har endast en färg, exempelvis svart. Det finns 12 olika färger som är godkända vid utställning.
Nonself betyder att marsvinet inte är enfärgat. Det kan antingen vara i en speciell teckning eller i flera olika färger.
Crested är släthårig och har en virvel (engelska: crest) i pannan. Det mest rastypiska för crested är virveln. I övrigt är crested self eller non-self. En enfärgad crested skall ha en jämn färg av god nyans och bra kroppsform. En tecknad crested skall ha en distinkt och tydlig teckning. En amerikansk crested skall ha en jämnt fördelad avvikande färg på virveln. Utöver detta skall alla varianterna av crested ha en virvel med rätt placering och form.
Satin har tunna, ihåliga hårstrån som gör att pälsen glänser. De finns i olika hårlag och färger, det finns även satin crested, med virvel i pannan. Satin Sheltie är en långhårsras. Därför är pälsen det viktigaste. För att ge en Satin Sheltie det typiska uttrycket är huvudet och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn, tät och glansig päls är det mest rastypiska hos en Satin Sheltie. Satincrested har samma pälstyp som satin och en virvel (engelska: crest) i pannan.
Lunkarya har vågig sträv päls. Pälsen växer hela livet. Den skapades i Sverige. En unge som hade lockig päls hamnade i en djuraffär för försäljning, Ägarna till djuraffären bestämde sig för att behålla ungen och parade den med en peruankorsning. De kända generna hos marsvin som ger lockig päls är recessiva men den här honan fick lockiga ungar med den lilla lockiga hanen, vilket innebär att den här genen som kallas LU, är dominant. Idag är lunkaryan en etablerad ras som dock inte har riktigt så sträv päls som vore önskvärt för att få rätt stadga i pälsen. Den har helt nyligen fått en godkänd standard. Rasen blev mycket populär i hela världen sedan den introducerats i Tyskland.
Peruan är långhårig, och därför är också pälsen det viktigaste hos en Peruan. För att ge en Peruan det så typiskt mäktiga och “runda” uttrycket är en fyllig lugg och kroppsformen av stor betydelse. En lång, jämn och tät päls av utmärkt kvalitet är det mest rastypiska hos en Peruan.
Sheltie har lång, slät päls som växer bakåt. Pälsen på huvudet är kort, och marsvinet har inga virvlar. Pälsen det viktigaste i bedömningen av en sheltie på utställning. En lång, jämn och tät päls är det mest typiska hos denna marsvinsras. Vackert huvud och kroppsform är också av stor betydelse för en shelties typiska utseende. Coronet ser ut som sheltie, men med en virvel i pannan.
Texel har lång, lockig päls. Den påminner om en Silkie, men är lockig. Den har sitt ursprung i England, och erkändes som en ras av ACBA 1998.[1] Lockarna ska vara täta korkskruvslockar som täcker hela kroppen, även magen. Merino ser ut som texel, men med en virvel i pannan. Alpaca ser också ut som texel, men har två virvlar på baken som gör att pälsen växer framåt.
Marsvin äter gräs, hö, spannmål, frukt och grönsaker. Hö är basfodret i marsvinens näringskedja då de behöver kostfiber för att deras matsmältning ska fungera. Utan tillräckligt mycket kostfiber dör de. Hela 80% av deras foderintag ska bestå av hö/gräs.
En annan viktigt funktion för vallfodret är att marsvinens tänder slits. De kan annars växa sig för långa och orsaka stora problem för djuret.
De äter även sin egen avföring, blindtarmsinnehållet, för att få i sig de näringsämnen som inte upptagits av kroppen. Detta beteende kallas caecotrofi. Eftersom de kan inte bilda C-vitamin själva behöver marsvin daglig tillgång till detta. Ett utmärt sätt att tillgodose C-vitaminbehovet är att dagligen ge grönsaker, såsom vitkål, broccoli, persilja och paprika.
Marsvin ska alltid ha fri tillgång till friskt vatten och hö eftersom marsvin är betesdjur och inte av natur kan leta efter "flygande föda", då detta kan leda till att de förstörar sina nackar och ryggar.
Enligt DFS 2005:8[1] ges det allmänna råd om djurhållning
För marsvin finns det följande råd:
