Nordsjön, är ett randhav till Atlanten och ligger på den nordvästeuropeiska kontinentalsockeln. Till Nordsjön räknas Skagerrak.
Nordsjön sammanhänger med Atlanten genom Engelska kanalen samt Pentland Firth och åtskilliga öppningar mellan Orkney- och Shetlandsöarna. Mellan Shetlandsöarna och Norge övergår Nordsjön genom en bred öppning i den subpolara bassäng, som allmänt kallas Norska havet. Östersjön sammanhänger med Nordsjön genom Kattegatt och Skagerrak.
Nordsjöns stränder har från äldsta tider varit bebodda och är ett av de mest trafikerade farvattnen på jorden. Dess areal är ca 575 000 kvadratkilometer. Sitt största djup har den i en utmed Norges södra kust löpande ränna, där djupet uppgår till 725 meter. Vid Doggers bankar är djupet bara 13 till 37 meter. Dylika oregelbundenheter i sjöbottnen träffas på flera ställen och kallas av engelska fiskare banks och pils. Längs kusterna av Holland, Belgien och Storbritannien finns ett stort antal grund och sandbankar, som löper nästan parallellt med stränderna och består av sand och grus, som floderna medfört och som sedan ordnats av tidvattnet. Tjocka, dimma och regn förekommer under alla årstider.
Strömmarna beror huvudsakligen av vindriktningen. Den stora tidvågen från Atlanten delar sig, när den når Brittiska öarna, i två delar, av vilka den ena går genom Engelska kanalen, den andra norr om Skottland. I medeltal utgör skillnaden mellan ebb och flod 3,3 meter, men vid nordvästlig storm stiger floden ända till 7 meter över den vanliga höjden. Dylika så kallade stormfloder har kostat tusentals människor liv och under århundradenas lopp åstadkommit betydliga förändringar på de flacka kusterna. Temperaturen hos ytvattnet varierar i januari mellan 3°C och 7°C och i juli mellan 11°C och 17°C. I södra hälften av Nordsjön, där havet är jämförelsevis grund, är bottenvattnet om sommaren föga kallare än ytvattnet, men längre norr ut är det en betydlig värmeskillnad, uppgående vid Aberdeen till 6°C och vid norska kusten till 9,5°C. Nordsjön fryser aldrig.
Saltast är vattnet utanför norska kusten och minst salt finns i Skagerrak och i södra hälften, där flera större floder rinner ut, såsom Elbe, Weser, Ems, Rhen och Themsen. Havsfloran och -faunan är mycket rika, och flera fiskarter, såsom torsk, sill, helgeflundra och sjötunga, är föremål för intensiva fisken. I Nordsjön utvinns mycket petroleum.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
