Sture, namnet på medeltida och nyare adelsätter. Flera ätter har kallat sig Sture, några är nära besläktade på mödernet. Två grenar av ätten Natt och Dag använde Sturenamnet.
Innehåll |
Uradel från Ås härad, känd med Rörik Sture från år 1310, som då var en av hertig Eriks män.
Ätten dog ut senast år 1454, på svärdssidan redan år 1409, då den i huvudsak var bosatt i Småland.
Det fanns också en dansk släkt Sture, lågfrälse, känd från 1300-talet, utslocknad på svärdssidan 1563, boende på ön Als. Förde i vapnet en stör (fisk).
Den äldre Stureätten kallas även Sjöbladsätten efter vapenskölden (tre sjöblad).
Uradel från Södra Ving i Ås härad.
Ätten uppträder år 1310 genom riksrådet Anund Sture som då var en av kung Birgers betrodda män men snart gick över till hertig Erik. Han var gift med Katarina Näskonungsdotter (Natt och Dag). Ibland uppges att Sturenamnet övertagits från den äldre ätten via en okänd syster till Tune Anundsson (Vingätten, tre sjöblad) vilken var gift med en medlem av den äldre Stureätten (gumsehuvud). Ätten utslocknade med riksföreståndaren Sten Sture den äldre år 1503.
Ätten framträder i Vartofta år 1367. I övrigt är de bundna till Kinds och Redvägs härader. Ätten utslocknade efter år 1416. Karin Svensdotter gifte sig före 1426 med Nils Bosson (Natt och Dag).
Namnet Sture används först av Nils Bosson (Natt och Dag), vars mor var Karin Svensdotter av ätten Sture IV. Hans son, riksföreståndaren Svante Nilsson, använde inte Sturenamnet. Det togs upp av sonsonen Sten Svantesson, riksföreståndare 1512–1520. Han är känd som Sten Sture den yngre, och dog 1520 i en släde på Mälaren efter han blivit sårad i slaget på Åsundens is, i försök att stoppa de framträngande danska trupperna ledda av Kristian II.
Ättlingarna till Sten Sture den yngre är 'de yngre Sture', likväl alla med Natt och Dag-vapen.
Flera medlemmar av en parallell gren av Natt och Dag blev friherrer till Ijo 1652, dog ut med Carl Axelsson 1664. Ej namnet Sture, Natt och Dag i hjärtskölden.
En gren av ätten Natt och Dag (som redan på sent 1300-talet skilde sig från de senare Yngre Sture) blev 1720 med Sten Arvidsson friherrar och fick tillstånd att föra namnet Sture, med hänvisning på de två generationer tidigare utslocknade Yngre Sture. Sten Miles Sture, död 1875, var den siste av ätten.